Fy, redan här anar jag orm!! Rundar hörnet på tomten, parkerar och smyger fram till kanten av gräsmattan och sneglar ner på vägen...då kryper den iväg den j*n! En huggorm!!
Håren reser sig ända från ländryggen till nacken och ut längs armarna!!! Jag kanske inte ens behöver säga att smyga tillbaka över gräsmattan avklarades i tre enkla och väldigt raska hopp!!!
Fy rutti, det är få saker som får mig så illa till mods som ormar, jag blir alldeles illamående...jag gillar dom inte! Usch!! Dom kan hålla sig till skogs...jag vill inte ens tänka på att den kanske kommit slingrande över vår gräsmatta...tänk om Helmer varit ute och lekt?! Han som varit ett barfota-barn hela sommaren....
Så, tackvare att jag kom körandes och skrämde iväg skatorna så klarade den livhanken...
-Linda-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar