Så här gick det!

Ja hur gick det då? Den där dagen då hela livet skulle förändras...

Jag vaknade och blev på en sekund klarvaken vid fyra på morgonen, tankarna snurrade runt runt och självklart blev jag hungrig eftersom jag viste att det var många timmar kvar till frukost, mat eller vad som helst att stoppa i munnen...

Efter några timmar var det då dags! Barnmorskorna preppade mig med allt som behövdes bl a kateter och nål i handen. Sen körde dom mig, liggandes i sängen genom korridorerna på lasarettet och jag minns att jag tyckte det var lite pinsamt att bli skjutsad...det var ju inget fel på mig, jag var ju frisk och borde väl kunnat gå men men:) kanske var det känslan över att inte ha kontroll som spelade mig ett spratt?! 

På op gick man igenom vad som skulle hända och det började med bedövningen, ryggmärgsbedövningen som jag bara hört en massa hemskt om! Jag var nog mer orolig för sprutan än själva snittet! Jag trodde att jag skulle känna "den gigantiska" nålen skrapa mot kotorna och att själva smärtan skulle vara olidlig...MEN tänk om de hade berättat att jag skulle få en lokalbedövning innan sprutan! När det väl var dags för sprutan kände jag ju ingenting, men det hindrade ändå inte svetten i mina iskalla händer att rinna... Sen går allt så fort! De kollar att bedövningen tagit, narkossköterskan som sitter vid mitt huvud småpratar och informerar mig och Niklas om vad som händer och sen hörs det...ett litet skrik! Helmer hade kommit till världen och ett lyckorus far genom hela kroppen i omgångar och jag börjar storgråta och fattar nog inte riktigt vad som hänt....jag minns min första tanke, "hur ska jag kunna ta hand om det här lilla underverket?!" 

En liten Helmer, några timmar gammal <3

Men nu har redan två år passerat och än så länge har vi fixat det här galant:) igår hade vi två-års kalas och en nöjd liten födelsedags kille marscherade iväg från sina kalasgäster till sängen vid nio och kröp ner i sängen...med filten och mjau såklart! 

Ha en fin dag! 

-Linda-