Jag vet bannemej inte vet som händer...dagarna/veckorna fullkomligt rusar förbi och det känns som att all tid bara försvinner iväg! Kvar står jag och känner att jag borde umgås mer med grabbarna, fixa och dona hemma, åka längd/träna, träffa mina vänner som jag inte sett på evigheter och ja, kanske till och med noppa ögonbrynen! Vad jag än prioriterar att göra ger dåligt samvete för att jag väljer bort något annat...sjävklart är grabbarna a och o men man måste väl få ha egentid också, eller??
Imorse stack jag lite tidigare och åkte längd innan jobbet och vips fick jag dåligt samvete för att Niklas både fick lämna och hämta Helmer på dagis...men så gött att klämma 11 km innan dagen ens hunnit börja:)
Näe, tänk om dygnet hade trettio timmar...då skulle jag hinna så mycket mer:) så, skicka hit lite tid om du har över!
-Linda-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar